# Novell Author: Josephine2 Här är då prologen av min novell Mackenzie. **Prolog** _”Mamma. Mamma gråt inte. Mamma. Mamma lyssna på mig. Jag är inte mer än en viskning, men jag är en viskning ni hör. Mamma, mamma snälla förstå. Mamma, du måste förstå. Mamma gråt inte. Ingen kunde förutse att detta skulle hända. Men mamma förstå att detta inte var ditt fel. Och inte heller pappas fel. Jag vet vem som bär ansvaret, men det gör inte ni. Mamma nu ska jag berätta. Här är det fint. Här finns det gyllene träd med löv lättare än fjädrar, mjukare än dun och lenare än siden. En flod med kallt isande vatten blåare och klarare än Michaels ögon. Gräset är grönare än smaragder och bären på buskarna sötare än Camerons skratt. Ängen är större än din mage med min syster i. Här finns höga och majestätiska berg så fina i den vackra solnedgången om kvällarna. Här blir vi aldrig hungriga, vi behöver aldrig sova då vi aldrig blir trötta. Här finns bara glädje, glädje, lycka och energi. Massor av alltihop. Mamma. Mamma gråt inte. Mamma jag vet att du vill se mig. Men mamma. Mamma snälla förstå. Mamma hit kan bara barn komma. Barn som mig. Barn som har blivit mördade”._ ## Comment 1 Author: stinabest Fint!  ser fram imot en fortsättning :) ## Comment 2 Author: Blodfot underbart skrivet, vill ha mer! ## Comment 3 Author: Josephine2 Mina kapitel är ganska långa, så jag delar upp dem :) **Kapitel 1** Del 1 Jag ska inte ljuga. Jag har aldrig sett fram emot det här. Samma dag mamma och pappa berättade att vi skulle flytta, då brakade hela mitt liv ut i kaos. De bara förväntade sig att jag skulle lämna området och huset jag har växt upp i, lämna min skola, mina fritidsställen, mina vänner och min flickvän, helt utan vidare. Flyttbilarna åker före oss, vi åker i pappas och mammas svarta Nissan minivan. Vi flyttar från Long Beach i södra Los Angeles, Kalifornien och vi flyttar till Hollywood i Los Angeles, Kalifornien. Jag vet vad ni måste tänka nu, är de skådespelare? Nej, vi är vanliga människor, de flesta förknippar Hollywood med kändisar, men de det bor faktiskt vanligt folk där också och om ni inte visste det, så gör ni det nu. Jag har sätt bilder på vårat nya hus, visst det är fint, villan är större än vårat hus i Long Beach och poolen dubbelt så stor, ytan på tomten är också så mycket större, men jag vet inte om det någonsin kommer att kännas som hemma för mig. Just det, ni måste ha lagt ihop två och två nu? Nissan minivan, stor lyxvilla med pool och större tomt än många andra. Hur kan vi vara vanliga människor? Det är vi, den ända skillnaden är att båda mina föräldrar råkar ha bra jobb. Min mamma är advokat och min pappa är domare. Båda en av de bästa i sitt slag, pappa var förstods också advokat innan han fick förfrågan om han ville bli domare, bara på grund av sin kunnighet som inte många har, men tydligen så ingår också mamma in bland de mest och bästa kunniga advokaterna i landet. Just precis hela vida stora mäktiga USA. Jag, jag heter Jaydin och jag är 16 år. Så nu kanske ni förstår varför jag inte vill lämna vårat gamla hus och område, det hade vuxit sig fast hos mig, och det känns som om jag aldrig kan kalla ett annat ställe för hemma. Mina syskon däremot, de känner inte samma sak, men de är mindre och har inte bott där lika länge som mig. Jag har tre stycken, två bröder och en syster. Zebaztian och Daniel är tvillingar och är 10 år, Jocelyn är yngst och är 8 år. Mamma och pappa heter Monica och Chriz, mamma är 41 år och pappa 43 och om ni kan er matematik så kan ni själva räkna ut hur gamla de var när de fick mig.  Förlåt om jag låter lite otrevlig, men som jag sa tidigare så är jag arg på mamma och pappa, på grund av flytten. Jag är faktiskt en trevlig kille. Lovar. Hur tror ni annars att Cameryn skulle vilja ha mig som pojkvän? Hon hatar killar som försöker visa sig tuffa, coola och balla, när de inte är det, hon värderar killar som är sig själva. Kanske var det därför hon valde mig. Jag kan inte säga att vi hade varit tillsammans hundra år, för det hade vi inte. Bara ett halvår och sen berättar mamma och pappa att vi ska flytta. Ni kan ju förstå hur det fick mig att känna. ## Comment 4 Author: Blodfot bra!