Annons:
Etikettintervju
Läst 8063 ggr
Moalinn
2011-10-09 16:30

Intervju med Javier Ramos

Javier Ramos är 17 år, fyller 18 år i december. Han skriver mycket texter och dikter, helst rimbundna texter och har skrivit i ca 2 år. Läs intervjun för att få veta lite mer om Javier och ta del av några tips!
 


Vad skriver du helst, fria eller bundna texter?
Jag skriver främst det jag själv skulle vilja läsa. Jag har alltid lockats till rim av alla dess slag. Sedan jag var liten så tyckte jag om när någon text rimmade, jag tyckte det var häftigt. Speciellt om texten i sig var bra så gav rimmet det där lilla extra som gjorde den ännu mer genomtänkt och lockande. Så det är det jag själv helst skriver, rimbundna texter.

Vad har fått dig att börja skriva?
Som så mycket annat så var det nog för kärlekens skull jag började skriva. Det var en dåvarande flickvän som tyckte om när jag skrev lite väl långa sms som hon kunde ligga och läsa om på kvällarna. Så där såddes nog fröet som skulle blomma ut i det jag skriver idag. Därefter har det bara blivit en del av den jag är, att skriva. Att kunna finna nya sätt att uttrycka mig själv på, att kunna sätta ord på känslor, situationer, tankar och människor, att kunna ha friheten att skriva om precis vad som helst i mina egna ord. Det är nog det som har fått mig att både börja och fortsätta skriva.


Hur länge har du skrivit?
I lite mindre än två år nu skulle jag nog säga. Har inget exakt datum på när jag började skriva, men ja, dryga två år.

Någon förebild inom poesin?
Någon förebild inom poesi och texter har jag nog inte. Kanske för att jag knappt läser poesi själv på egen hand.

Var får du inspiration ifrån?
Inspiration kan jag få i princip från vart som helst. Det kan vara en låt, en film, en händelse, en känsla, ett par ord, en mening, en bild, ja, i princip från vad som helst. Själv gillar jag att försöka förmedla en känsla i de texter jag skriver, att aldrig göra det för uppenbart för läsaren att veta vad det är den läser. Utan att läsaren själv ska kunna sätta sig in i det och på så sätt förstå vad texten egentligen handlar om. Och då kan läsaren kanske själv bli inspirerad, om inte till att skriva en egen text, så kanske att göra något annat, vem vet!

Hur har skrivandet påverkat ditt liv?
Jag kan nog inte säga att skrivandet har påverkat mitt liv så jättemycket. Men visst har det fått mig att se både på mig själv och världen runtomkring mig på ett helt annat sätt. Allt har på samma gång blivit så mycket större och så mycket mindre. Det är många som kan koppla till det mina texter handlar om och samtidigt är det något jag själv kanske har upplevt och känt. Skrivandet har fått mig att inse att hur stor världen än och hur olika vi människor är så finns det alltid någon röd tråd som binder oss alla samman. Hur luddigt det än låter, haha.


Något tips till oss på Skrivlust om vad man ska tänka på när man skriver liknande som du gör?
Oftast när folk ber om råd och tips så brukar jag svara med att de borde skriva något som de själv skulle vilja läsa, något de kan titta tillbaka på och vara stolta över. Det viktigaste, tror jag, är att man själv tror på det man läser. Känner man sig säker i det man har skrivit kommer andra också känna det man har skrivit. Och spendera inte alltför mycket tid på ett verk. Det händer allt för lätt att man övertänker saker så till slut blir det inget bra. De bästa verken kommer direkt ifrån hjärtat och ner på pappret eller skärmen. En annan grej som jag har lagt märke till hos de som, i synnerhet, rimmar i sina texter är att det väldigt ofta förekommer något som jag brukar kalla "nöd-rim". Ett rim som inte alls passar in i texten och som, iaf för mig, kan döda en hel text. Det är alltid viktigt att känna av om ett ord passar in i resten av texten och tvärtom, för det är i detaljerna allt sitter.



Tack till Javier för intervjun , och här kan ni hitta hans bilder och texter!



Detta är en av alla hans Dikter som finns på Dayviews.
Även bilderna är tagna av han själv!

Så där det började fick det sluta,
För nu är du tillbaka på samma ruta.
Du är fallen, du är delad, du är bruten.
Sårad och rädd - hela din värld är sluten.

Tillbaka, men inte den samma som du var.
För när de ger sig av stannar frågorna kvar.
Och hur mycket tid, ork och vilja det än tar,
Finner man aldrig sina efterlängtade svar.

Jag tänker inte säga att jag förstår.
För ingen annan har gått i dina spår.
Bara du vet hur du egentligen mår.
Bara du kan hela dina öppna sår.

Men jag vill finnas i dina mörka stunder.
Vara en utsträckt hand i dina avgrunder.
För även jag har kastats tillbaka till ruta ett.
Och jag vet att det inte alltid kommer vara lätt.

Det kommer finnas stunder av sorg, ilska och hat.
I detta kärlekens slagfält är du en ofrivillig soldat.
Kastad ut i strid med hjärtat som ditt enda vapen.
Men läser du mellan raderna finner du budskapen.

För du vet, livet är vad vi gör den till.
Vi kommer ingen vart om vi sitter still.
Sekunderna är våra att fånga och forma.
Allt är gränslöst och möjligheterna enorma.

Det har du hört förr och du är trött på smörjan.
Men tro mig när jag säger att slutet är bara början.
För nu är du åter tillbaka här på samma gamla ruta.
Men ingen har sagt att det är här det kommer sluta.

För det är hit du återvänder för att börja om.
Det är inte här det slutar, snarare tvärtom.
För det är härifrån allt har sin början och start.
Och nu är det upp till dig att göra det underbart.

Sajtvärd för Naturfoto & Musik
Medarbetare på Djurfoto

Annons:
Upp till toppen
Annons: