Barbro Bäcklund, eller för oss här på skrivlust ifokus mer känd som SkogstrolletBarbro, har tidigare i år släppt en bok. Jag har till en av mina tidningar, Upp i Norr, gjort en intervju med henne som jag delar med mig av här.
Barbro Bäcklund från Arjeplogs kommun har skrivt en bok baserad på sin farbrors liv, kallad Pintorparhäxans elev.
Barbro, berätta lite om dig själv och boken
- Jag bor i en liten by i Norrbottnens län, i den södra delen av Arjeplogs kommun. Här har jag och min familj bott sedan 1980 i min mormors hus som stod öde i några år innan vi flyttade hit. Mitt barndomshem ligger bara en bit härifrån, intill Laisälven. Jag är mamma till tre barn som blivit vuxna, och har också hunnit bli mormor till tre flickor.
Jag har varit egen företagare i decennier, inte med några stora inkomster men jag har lärt mig massor. Inriktningen har varierat, allt från fågeluppfödare till att slipa stenar och göra smycken och måla. Det håller jag på med fortfarande, men skrivandet tar allt mer tid i anspråk.
Boken Pintorparhäxans elev kom till efter otaliga intervjuer med min farbror Sverker. Hans historia om när han skulle fortsätta sin skolgång på internatet Arbetsstugan i Arjeplog, som 10 till 14-årig pojke under åren 1926 – 1930 engagerade mig. Jag fascinerades av att samhället hade förändrats så mycket sedan dess. När jag fick tillgång till så mycket fakta kände jag att jag måste göra något av alla anteckningar.
Min farbror Sverker var en mycket social person och hade ett minne som få. Jag kände mina anteckningar var för viktiga för att bli liggande i någon byrålåda och samla damm, så jag frågade Sverker om han hade något emot att det skulle bli till bok. Det hade han inte, utan han tyckte det skulle bli roligt. Efter minst 10 års intervjuer började jag ställa samman fakta. Sverker själv dog julaftonen 2005, men hade då läst början till boken och gav mig godkänt. Två år efter hans död var manuset till största delen klart och boken trycktes nu i år, på förlaget Ord&Visor i Skellefteå.
I ”Pintorparhäxans elev” möter läsaren den tioårige pojken Sverker, som på grund av den långa resvägen och de dåliga förbindelserna tvingades bo på Arbetsstugan i Arjeplog. Han anlände till fots och hade aldrig varit till Arjeplog tidigare och aldrig hemifrån längre än några nätter i sträck. Nu visste han inte om han skulle kunna ta sig hem till jul ens. Hemlängtan och otrivsel präglade hela hans Arbetsstugeperiod. Han kom dit som en blyg och mycket olycklig pojke, men med tiden förändrades han och slutade som ledare för pojkgänget.
Under hela tiden fanns föreståndarinnan, Pintorparhäxan, där vaktande som en hök. Pintorparhäxan hade hon fått som namn av barnen som hade varit där före Sverker. Hon blev till häxan som pinade torparbarnen. Ett namn som alla använde om henne men aldrig så att hon hörde det. Då skulle de ha blivit straffade.
Hur har det gått sedan boken kom ut?
- Aldrig hade jag kunnat drömma om att intresset för boken skulle bli så stort. Det har varit recensioner och reportage samt framträdande i Norrbottensradion. Visst är det främst lokalt intresse, eftersom handlingen i boken är härifrån men mycket uppmärksamhet har det även kommit från andra delar av landet. Folk som läst boken har hört av sig och tyckt att den varit så bra, att de sträckläst den, utan att kunna lägga den ifrån sig. Att Kulturrådet har valt att satsa på den har gett mig råg i ryggen och gör naturligtvis att fler från hela landet får tillgång till den. I studiesammanhang har den också visat sig vara populär. Den har varit högläsningsbok för både gamla och för skolbarn, med positivt gensvar. Kulturrådet har valt att ge litteraturstöd till boken, därmed kommer den att finnas på alla huvudbibliotek i landet. Boken är också inspelad som talbok, av tpb, talboks- och punktskriftsbiblioteket. För att kunna lånas på bibliotek eller köpas av personer med läshandikapp.
Kommer det fler böcker från dig framöver?
- Framgången med ”Pintorparhäxans elev” har peppat mig, så naturligtvis skulle det vara roligt att kunna komma med någon bok till. Jag har mycket material om min farmor, som föddes redan på 1800-talet. Något om hennes tid, om tiden som barn/kvinna i 1800-talets djupa Norrlandsskogar är det inte omöjligt att det kommer en bok om. Om nybyggarsamhället och de villkor som de levde under den tiden. Det kommer naturligtvis inte att vara en dokumentär i lika hög utsträckning som ”Pintorparhäxans elev” men mina anteckningar får vara min inspiration i så fall.
Barbros bok hittar du på www.ordvisor.com eller i de större bokbutikerna. Du kan även läsa hennes blogg på http://skogstrollettycker.blogspot.com
Emma Larsson
.
