cirruns texter
Nogonstans någongång
springandes
någonstans
i skogen,
du snublar
för en oväntat sten eller rotknöl
sittandes
på buben i stan
flödar det över,
skummen
liggandes
i hängmattan,
boken vilar på din bröst,
orkar du inte läsa mer
sjungandes,
varför inte visslandes
som en riddare
mot solnedgången
målandes
du penslar sköna former
av en kvinna,
får du den önskade blicken
simmandes
i drömhavet,
någongång
möter du henne som en sann
Ha gärna alla dina bidrag i en tråd. Det blir lättare att för oss andra på forumet dag.
Tycker om bildspråket och rytmen. Raden för en oväntad sten eller rotknöl känns lite lång, testa och se om du kan formulera om den raden. Personligen tycker jag inte att rubriken behövs, jag förstår vad texten handlar om ändå, tror jag iallafall.
Tack för kommentaren och jag har själv tänkt på just att rubriker kan vara onödiga - nu får jag bra svar på det.
Skall försöka ändra texten på plats.
Ne det gick inte ändra längre texten, men ingen stor skada för det. (hade tagit bort orden: sten eller)
Däremot retar jag på att det gick inte kopiera eller klippa o klistra min egen grafitimålning under texten, vet inte hur man gör - ändå har jag kunnat flytta en bild tidigare hit.
Tack herakai!
Nu när jag inte kunde ändra den så får den vara och bli omtyckt av någon,
'annorlunda sorts rytm' skall jag minnas, för det handlar mycke om rytm i mina alster.
Om jag skall skrapa ihop en ordremsa igen så vet jag inte hur jag skall få den på under cirruns texter, vet inte heller hur jag kan flytta dom två tidigare Dikter hit, så det blir ordning.
Måste söka upp Sajtvärd på poesin antagligen.
Jag tycker att rytmen bryts och herakai tycker att rytmbrottet är intressant. Spännande.
Jag funderade lite kring det här med titlar på Dikter. Tittar man i diktsamlingar utgivna under början av 1900-talet eller ännu tidigare så dikterna vanligtvis titlar. Bruno K Öijer har titlar på en del av sina Dikter. 1965 skedde ett trendbrott inom poesin, Bob Dylans "Like a rolling stone". Fr om nu kan poesi lika gärna vara rockmusik. Sånger har titlar. Dina Dikter kanske ska ha titlar?
Tack för historia upplysning!
Som jag tänker så egentligen är det svårt att sätta rubriken för en dikt för att orden och deras betydelse och inbördes ordning kan ha så vid skilda upplevelser till dem som läser; - typ du och herakai.
Jag älskar Bruno K. - han är vacker och djup
När jag närmar mig
tycks den flytta sig längre bort
Den ändrar sin form
får olika färger
luften dallrar omkring
Svetten kokar bort
Sanden skrattar hånfullt
tränger sig rättupp i ansiktet
suger alla mina vätskor
Ingen vind
Ingen skugga
Men jag måste fortsätta
som om…
som om jag hade någonting
i hägringen
Nu när jag har inte fått fram nåt nytt trotts flera försök, sätter här en gammel text - då håller jag mig i gång (papperskorgen är otömt och proppfull, skräpet hånler från skärmen)
Skriv en text om skräpet som hånler från skärmen. Tror den kan bli riktigt bra.
Funderar på om sanden ska vara hånfull, eller om jag själv, som läsare kan eller ska skapa mig en bild av hånfull sand. Ska sista raden vara med eller ska läsaren själv få skapa sig en bild av att det är en hägring? Ska hägringen vara i öknen eller kan hägringen lika gärna finnas i en outhärdligt varm sommarstad? Jag säger inte vad som är rätt eller fel, tycker mest att det är intressant att "leka" lite med dina texter.
Lite mer om titlar på Dikter. De flesta Dikter, slog upp några slumpmässigt, verkar vara döpta efter olika substantiv. Bob Dylans titlar är ofta ett konstaterande eller relaterat till ett händelseförlopp; Blowin in the wind, Tonight I´ll be staying here with you, When I paint my pasterpiece, It´s all över now baby blue, It aint me babe. Substantiv förekommer; mr Tambourine man, Rainy Day Woman, liksom liknelser; Like a rolling stone. Musiktexter bygger ju ofta på vers och en upprepad refräng, som i sin tur ofta återfinns i titeln.
Haha, den skräpen låter sig inte visas utan massa jobb, men tack för iden.
Hörde någon säga :
- Med goda ider är det som med svampen, där man hittar en finns det ofta flera.
Det är meningsfullt att leka med ord, vare sig dom är andras eller egna.
cirrun
sträcker
slemmiga kalla tentakler
som snuddar vid huden
glansiga glupska ögon
som söker
har inte märkt än
kamouflagen
löshår
glatt purpur leende på läpparna
höga klackar
långa bruna fransar
som skuggar kontaktlinser
mörktblå bitna
ojämna naglar
det kliar på höften
en ofrivillig rörelse
avslöjar äkta mässing smycke
smycke
med taggar
inbyggda gift pilar
som bränner griparmarna
om dom slingrar sig runt
men dom stannar
doften av hotet
har sugits in i nervbanorna
mässingbäraren
är rädd och stilla
tills bläcket sprider sig
Läcker. Är det transverstiter som är ute och roar sig?
haha, det kan vara vem som helst varför inte en transa, jag tänkte bara beskriva enslags 'terrorbalans' mellan olika kamouflas fenomen i naturen som kan har syfte att just skrämma och luras ;-}
Vet inte om nästa är mödan värt att läsa men klistrar den för ämnet förefaller vara angenämt i dessa dejting tider.
Jag kom på att första ordet fins inte i svenska ordlista än enligt wikipedian, tyckte att den smakade bra i sammanhanget.
Lucida drömmar = klardrömmar, då är man halvt vaken och kan påverka lite händelseförloppet .
chattning
är konstigt
eller konst
det handlar om
fogning
du
som har lucida drömmar
och vill
pussla till dig
en likt mig
på chatten
får man frågan
hur är du då?
vem är du?
önskar
kunna skicka en chip
med mina egenskaper
tänka sig
att var och en
har sin
och det finns bara en sådan chip
i hela alltet
den innehåller :
graden av godhet
dom gömda löngnerna
en del av gammelt
nåt nytt
resurserna på alla plan
(prognosen vill vi inte
veta av)
en gång
en sajt
kanske kan
(utan omformatering)
foga oss
#13 Intressant dikt! Jag är ganska säker på att det ska vara "ett chip", och jag reser ragg litegrann på att du använder stavningen "dom" istället för "de", men det är småsaker. I stort tycker jag du har fått in en del väldigt intressanta tankar och observationer om hur sådan kultur fungerar, eller skulle kunna fungera.
Gillar också starkt kommentarerna i paranteser. Tycker de ger stort mervärde. I synnerhet frasen "prognosen vill vi inte veta av" funkar otroligt bra för mig.
(utan omformatering)
foga oss
Betyder det att vi ska fogas samman eller helt enkelt foga oss, dvs lyda överheten och uppföra oss väl?
Behöver jag skriva att jag gillar den också?
Vad glad jag blev för gensvar från er , viktigt att höra uppskatning. Stor tack!
#14 - eftersom jag behärskar inte svenskans grammatik så bra - hade jag ingen aning att det heter 'ett chip', men däremot har jag hört att många tycker inte om 'dom' användningen i vissa fall.
#15 - nu fick jag fundera lite, för givetvis är det menat att chippen skall fogas samman,
- men om det kommer bli två chip som är väldigt anpassade till varandra så visst måste dom någ bli fogliga under sina egna ihopblandade egenskaper i allafall.
#16 -
Slafklufsa
8 st. giftormar
2 spänner kackelackor
10 kg råttor
1 badkår lianer
80 liter Kalkuttas badvatten
Soppan skall kokas en vecka
och smaksättas av:
barnarbetares svettdroppar
gratna tårar
creme afrais skall ersättas
av smälten polaris
som peppar används
uranbestyckade
slemlösa slemlöss
Dödahavsvatten
tjänar bra som salt
Den skall serveras på långbord till nästa G8 möte.
('peppar-lössen' har varken armar eller ben och sakanar slem på huden tack vare radioaktivitet från Tjernobyl, den är delikat dyr krydda för våghalsiga fattiga människor måste hämta lössen från deras födelse stad)
Eftersom det inte går att hantera texten sjäv längre, så skriver jag här en ny, för jag kom på ett jätte fel fast det hänger på en stackars bokstäv
Slafklufsa
8 st. giftormar
2 spänner kackelackor
10 kg råttor
1 badkår lianer
80 liter Kalkuttas badvatten
Soppan skall kokas en vecka
och smaksättas av:
barnarbetares svettdroppar
gratna tårar
creme afrais skall ersättas
av smälten polaris
som peppar används
uranbestyckade
slemlösa lemlöss
Dödahavsvatten
tjänar bra som salt
Den skall serveras på långbord till nästa G8 möte.
('peppar-lössen' har varken armar eller ben och saknar slem på huden tack vare radioaktivitet från Tjernobyl, den är delikat dyr krydda för våghalsiga fattiga människor måste hämta dom från deras födelse stad)
(Ooh, vad jag är trött på den här soppan ovan, det heter Calcuttas badvatten, men skit samma)
Nu skall jag förflytta mig till novellen.
Detta händer om 20 år på Smålandskusten
Jag sitter på min veranda och på höger sida grönskar växter som man förr i tiden träffade bara på Kanarieöarna. Verandan hänger på en seniorboende i smålands-kusten, vattenytan har utplånat Österlen - jag har accepterat uppvärmingen
"Dina rynkor förskönar dig för varje vår som vi ses här ute", hör jag honom säga - han sitter på balkongen lite snett högre upp till vänster.
Jag ler tillbaka och säger:"Din charm blir inte kantigare heller, och badbyxorna matchar bra till solstolen där uppe :-), skall vi doppa oss i Morgonsundet".
Innerst inne tänker jag : han skall minsann inte veta hur dåligt jag ser och varför jag vill inte använda glasögonen, om han skulle fråga säger jag att det finns vänner till allting, dom läser för mig dom sminkar mig dom berättar det jag undrar över.
Medans vi sakta går ner till vattnet funderar jag och blir överraskat av upptäckten att jag som inte har velat se förfallet har en vän som till och med ser mina rynkor som vackra.
"Du - är det tillåtet att fråga om du har någon livslögn som du bär på?" frågar jag försiktigt.
Han stannade med en ryckning i ansiktsmusklerna.
Han ställde huvudet på snett och sin skarpa blick bakom tjocka glas riktat rätt in i mina 'dimmiga' ögon:
"Förr trodde jag att lyckan innefattade allt i ens liv; det förflutna med sina erövringar, nu tiden med planerna för framtiden…
idag känner jag bara stunden som denna med dig som bästa av allt - har jag då levt i en lögn?"
Vi kramades och jag såg att världen gjorde en volt.
Vild vacker och vrång
vildrosen är vacker när den blommar
ohämmad när den växer
kräver grövsta saxen vid avknoppning
vännen fräser och blöder
den får grannen att ta fram hagelbössan
vrång är min ros
@{~',~~:-}
Är lite besviken att ingen ger kritik här längre men tager inte det så alvarligt.
Som tidsfördriv målade jag på Works och försökte bygga sagan kring den bilden som förhoppningsvis kan synas här.
Sagan om Lämningen och Såsen
Trasfågel pappan hade äntligen grävt fram en fetmask som han ville bjuda till sin TrasLämnings unge.
Dom hade haft en tuff sommar efter att mamman hade flygit iväg med grannen.
'Lämningen' hade inga kompisar för flocken stötte bort alla ofulkomliga familjer.
Mat hade beståt av as, insekter och potatisar som pappan vågade stjläla ibland av bonden. Han brukade skita på fågelskrämman på samma resa.
Masken' Sås' hade inte heller haft det lätt, föräldrarna brydde sig alldrig av den. Dom sade bara :"Skaffa dig vänner och leta rätta porer i matjorden - och se upp för näbbar och krokar uppifrån."
Denna morgon höll 'Såsen' på att pressa sig genom leran på åkern när plötsligt taket i tunneln öppnade sig .
En grov benig glo greppade honnom runt midjan.
Han kämpade emot, slingrade sig och försökte bita med sin tandlösa mun.
'Traspappan' hoppade med sin lediga fot och var riktigt nöjd me fångsten ; - äntligen skulle dottern få en godbit .
När dom var framför 'Lämningen' insåg 'Såsen ' att loppet kanske var redan kört, men han måste göra allt för att använda sina få men någ i aktion så snabba hjärnceller.
Han trollade fram den mesta Tandgräms smajlen som potatis fälten hade någonsin sett :-D
"Skall vi leka ", frågade han.
Hon var helt såld, för ingen nogonsin hade velat leka med just henne.
Hon ville inte äta heller pågrundav debbighet, hon nickade och tänkte: "Pappa får tycka vad han vill, men nu har jag en vän".
'Såsen ' hade en plan; han föreslåg med stammande röst :"Ja..jag kan visa dom bästa potatisarna under jorden här , o… och o..om ni gillar sniglar så kan jag va.. vara som lockbe..bete… - du bara flyger över grödor där dom härskar och jag kan då hänga så att sniglarna precis känner doften …då kommer dom fram."
'Lämningen' var lycklig och sade: "Ingen skall få äta upp dig, du är det bästa som hänt sedan jag klev av äggskålen, skall vi leka kurragömma?"
'Såsen' : "ha hahaa, om jag klätrar upp och gömmer mig under dina fjädrar hittar du mig alldrig igen."
'Lämningen' tänkte : "Att han inte kommer på bättre gömställe som exempelvis marken - behöver inte tyda på låg iq, han bara vill vara nära mig"
Hon lyfte sina vingar och han klistrade sig under armen - dom började en tur.
Sedan den dagen var dom oskiljaktiga och 'Traspappan' slapp jobba så hårt.
Eftersom jag varit på semester så har jag inte haft möjlighet att vara inne och kommentera dina geniala texter, men jag har tänkt på dem, om det kan vara till någon tröst.
Tack parsley det betyder att du har läst och något har fastnat i minnet; bättre tröst behöver jag inte.
Hoppas du hade skön semester!
Jag kommer inte nu förmodligen ha tid för att flumma med texter heller, men kommer kolla in på iFokus då o då för där finns så mycket att hämta i många sidor.
(en sak undrar jag: vart försvan min datoranimering av Lämningen och Såsen, den nämligen finns inte ens på mina dokument här hemma och det finns bara en röd kryss i 'boet' nedanför sagan? … om man bara kunde mer om nedladdningar)
Vad kan jag göra för en tjugolapp?
köpa två 'burgare' på moskiosken
svälja dom och dricka rengnvatten
…i droppfart…
jag kan lösa en biljett
utan att få åka
idag
ens en hållplats bort
jag kan sätta mig ner och
förlora mig i bilden av flygande gäss
jag kan
…göra en egen flygplan av den…
vika vingar och svinga den i väg
jag vill
skänka den till mannen
i 'femmans tunneln'
som spelar
bara
för mig
Ett eget flygplan? Svingar man iväg ett pappersflygplan med en yvig rörelse eller kastar man liksom iväg det lite mer kasta prick?
Får gatumusikanterna fortfarande spela i gångtunneln mellan femmans köpcentrum och centralen i Göteborg? Strunt samma, jag gillar dikten.
Syftar vers två på nya biljettsystemet för lokaltrafiken i Göteborg, biljettsystemet som innebär att man måste betala ett visst belopp i pant för att få åka?
Strunt samma, jag gillar dikten.
Tack!
Några veckor sedan gick jag där och en dragspelsman drag en tango med fulla bälgar, men under sommaren var det väl kalabalik om att alla gatumusikanter skulle förbjudas att spela i Göteborg
(han fick några kronor av mig)
Precis jag syftar på den r(Ö)vsystemen i lokaltrafiken som egentligen kan likagärna heta rovsystem enligt mig och andra som inte känner sig schysst behandlade.
Jag har skrivit den här inspirerat av ett urgammalt tema :
Du Narkissos
vad avensjuk jag är
älsklingen har du alltid med dig
du behöver inte vänta, eller hålla tider
inte titta oroligt mot dörren
du ser evigt sköna varelsen
som är bara din
som ler mot dig
när du vill
du lever
på ytan
andra dimensioner
är okända för dig
och
du låter blir att
söka
det är
en sorts självklarhet
livet
som det ser ut
Höstens vackra färger
ger en föraning
tröstens
lungnets
och gömmer förväntans knop
Sommarens blad har släppt
en del gör motstånd
tills kylan knäcker viljan
och det bruna längtar hem
Ljusen tänds
för att ge skuggorna liv
att avslöja ansiktet på sanningen
Vi förvånas inte mer
Solen vaggar sig i vinter svalan
Strålarna vet vår ömma punkt
Gillar verkligen dina höstbetraktelser.
När jag blev sårad
av ord eller uteblivna ord
sjönk den stunden
till djupet av det osynliga havet
av andra inte glömda sekunder…
jag vet
att någon har sårat dig också
på ett eller annat sätt
och undrar
hur stort är ditt hav
hur mycket tid ryms där…
Vi kan inte jämföra
varandras sårbarhet
vi kan inte
mäta det som inte syns…
jag vet inte
om tiden läker såren
jag vet inte
om havet blir fullt
och sväller
över någon av oss…
så länge flyter jag bara
glider förbi dig
tyst…
Hej parsley, vad kul att du är kvar som Sajtvärd här🙂
Jag har inte själv ens besökt ofta denna sida dom senaste åren och inte skrivit spontant som det blev idag.
Denna text speglar något självupplevt vill jag bara nämna.
Det är ibland så tungt att bära dom svåra stunderna med folk som inte alltid tänker konsekvensserna och att man inte gör det själv heller…
Kul att du hittat tillbaks hit och till skrivandet.
Tackar, jag är nog en periodare på 'poesiande'…😎
Insikten har landat
att "jag är som jag är
när jag inte blev som man skulle"…
Vi bär ensamma livets krumbukter
på det egna skinnet ärren svider
inombords hjärtat slår överfart
blodtrycket spränger artärer …
Den andres lidande kan vi bara ana
via orden som förklarar
eller gester som beskriver…
Livets goda har du förmedlat
via orden och beröring
så mycket skönt och vackert vi har upplevt
jag hoppas bara att det finns mycket kvar…
Vi är som vi är
när vi inte blev som man skulle…
(Och vem har sagt hur vi skulle vara,
jag är glad för den avslöjande sanningen och jobbar för acceptansen…)
# 36 Vem är det som sagt hur man ska vara egentligen?