Noveller/romaner

Skrivlustaren Barbro har släppt bok

2008-11-11 10:19 #0 av: emsems

Barbro Bäcklund, eller för oss här på skrivlust ifokus mer känd som SkogstrolletBarbro, har tidigare i år släppt en bok. Jag har till en av mina tidningar, Upp i Norr, gjort en intervju med henne som jag delar med mig av här.

Barbro Bäcklund från Arjeplogs kommun har skrivt en bok baserad på sin farbrors liv, kallad Pintorparhäxans elev.

Barbro, berätta lite om dig själv och boken
- Jag bor i en liten by i Norrbottnens län, i den södra delen av Arjeplogs kommun. Här har jag och min familj bott sedan 1980 i min mormors hus som stod öde i några år innan vi flyttade hit. Mitt barndomshem ligger bara en bit härifrån, intill Laisälven. Jag är mamma till tre barn som blivit vuxna, och har också hunnit bli mormor till tre flickor.
Jag har varit egen företagare i decennier, inte med några stora inkomster men jag har lärt mig massor. Inriktningen har varierat, allt från fågeluppfödare till att slipa stenar och göra smycken och måla. Det håller jag på med fortfarande, men skrivandet tar allt mer tid i anspråk.

Boken Pintorparhäxans elev kom till efter otaliga intervjuer med min farbror Sverker. Hans historia om när han skulle fortsätta sin skolgång på internatet Arbetsstugan i Arjeplog, som 10 till 14-årig pojke under åren 1926 – 1930 engagerade mig. Jag fascinerades av att samhället hade förändrats så mycket sedan dess. När jag fick tillgång till så mycket fakta kände jag att jag måste göra något av alla anteckningar.
Min farbror Sverker var en mycket social person och hade ett minne som få. Jag kände mina anteckningar var för viktiga för att bli liggande i någon byrålåda och samla damm, så jag frågade Sverker om han hade något emot att det skulle bli till bok. Det hade han inte, utan han tyckte det skulle bli roligt. Efter minst 10 års intervjuer började jag ställa samman fakta. Sverker själv dog julaftonen 2005, men hade då läst början till boken och gav mig godkänt. Två år efter hans död var manuset till största delen klart och boken trycktes nu i år, på förlaget Ord&Visor i Skellefteå.

I ”Pintorparhäxans elev” möter läsaren den tioårige pojken Sverker, som på grund av den långa resvägen och de dåliga förbindelserna tvingades bo på Arbetsstugan i Arjeplog. Han anlände till fots och hade aldrig varit till Arjeplog tidigare och aldrig hemifrån längre än några nätter i sträck. Nu visste han inte om han skulle kunna ta sig hem till jul ens. Hemlängtan och otrivsel präglade hela hans Arbetsstugeperiod. Han kom dit som en blyg och mycket olycklig pojke, men med tiden förändrades han och slutade som ledare för pojkgänget.
Under hela tiden fanns föreståndarinnan, Pintorparhäxan, där vaktande som en hök. Pintorparhäxan hade hon fått som namn av barnen som hade varit där före Sverker. Hon blev till häxan som pinade torparbarnen. Ett namn som alla använde om henne men aldrig så att hon hörde det. Då skulle de ha blivit straffade.

Hur har det gått sedan boken kom ut?
- Aldrig hade jag kunnat drömma om att intresset för boken skulle bli så stort. Det har varit recensioner och reportage samt framträdande i Norrbottensradion. Visst är det främst lokalt intresse, eftersom handlingen i boken är härifrån men mycket uppmärksamhet har det även kommit från andra delar av landet. Folk som läst boken har hört av sig och tyckt att den varit så bra, att de sträckläst den, utan att kunna lägga den ifrån sig. Att Kulturrådet har valt att satsa på den har gett mig råg i ryggen och gör naturligtvis att fler från hela landet får tillgång till den. I studiesammanhang har den också visat sig vara populär. Den har varit högläsningsbok för både gamla och för skolbarn, med positivt gensvar. Kulturrådet har valt att ge litteraturstöd till boken, därmed kommer den att finnas på alla huvudbibliotek i landet. Boken är också inspelad som talbok, av tpb, talboks- och punktskriftsbiblioteket. För att kunna lånas på bibliotek eller köpas av personer med läshandikapp.

Kommer det fler böcker från dig framöver?
- Framgången med ”Pintorparhäxans elev” har peppat mig, så naturligtvis skulle det vara roligt att kunna komma med någon bok till. Jag har mycket material om min farmor, som föddes redan på 1800-talet. Något om hennes tid, om tiden som barn/kvinna i 1800-talets djupa Norrlandsskogar är det inte omöjligt att det kommer en bok om. Om nybyggarsamhället och de villkor som de levde under den tiden. Det kommer naturligtvis inte att vara en dokumentär i lika hög utsträckning som ”Pintorparhäxans elev” men mina anteckningar får vara min inspiration i så fall.

Barbros bok hittar du på www.ordvisor.com eller i de större bokbutikerna. Du kan även läsa hennes blogg på http://skogstrollettycker.blogspot.com

Emma Larsson

Anmäl
2008-11-12 00:12 #1 av: bjarvamor

Jag har läst boken av Barbro och tycker mycket om den. Men det är ändå så sorgligt att läsa och veta hur illa man behandlade barnen i arbetarstugorna förr i tiden!

Jättebra Barbro!

Jag är säker på att Barbro snart kommer med en ny bok och ser fram emot att läsa den!

Anmäl
2008-11-12 00:46 #2 av: vanessa

Tack för en trevlig artikel, det känns som om man fick det klassiska "kött på benen" och lärde känna díg bättre. En bekantskap som känns givande. Barbro, du gav också en extra dos så att jag vill skriva ännu mer. Tack för det. Spännande med boken, ska se om jag kan köpa den. Tack. /Vanessa 

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-11-13 19:42 #3 av: skogstrolletbarbro

Tack, alla trevliga människor....om ni bara visste hur skönt det känns med alla berömmande ord.

Jag har inte varit in på Skrivlust på ett tag så nu, så idag gick jag in där för att se vad ni skrivit. Döm om min förvåning när jag plötsligt sitter öga mot öga med mig själv.

Min första tanke var att jag hade tryckt fel någonstans, men sen kom chocken....! Rätt snabbt ersattes den av en svallvåg av känslor, och glädje, över presentationen.

Vad snabb du var, Emma!

Men vad spänd jag ser ut på fotot. Nej, jag är ingen linslus och kommer nog aldrig att bli det heller. Synd, men man får acceptera, så där ser en spänd Barbro ut!

Hoppas att artikeln kan ge er, en liten skjuts på vägen. Ett bra ordspråk som nästan har blivit mitt mantra är:

Att våga är att förlora fotfästet en stund.                                                Att inte våga är att förlora sig själv.

Se, det gick för mig att ge ut en bok, då går det för alla andra, som vill. Ge inte upp er tro på er själva och var envis, är mitt råd.

Ha det så bra och kontakta mig gärna, ifall ni undrar om något eller bara vill prata/skriva.

 

Anmäl
2008-11-14 10:03 #4 av: emsems

Vilka god ord av dig Barbro!
Haha du visste ju att jag skulle lägga ut artikeln, men jag hade iofs inte förvarnat om att den var ute Skrattande

Anmäl
2008-11-14 23:34 #5 av: AndersE

Trevlig artikel!

Jag får snart ta mig i kragen och läsa om Pintorparhäxan...'

 

 


Anmäl
2008-11-15 04:16 #6 av: vanessa

Bara namnet Pintorparhäxan gör mig lässugen. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-11-15 20:38 #7 av: skogstrolletbarbro

Roligt! Anders och vanessa. Vad glad jag blir, när ni blir sugna att läsa min bok! Skrattande

Det får hur många som helst göraFlört.

Anmäl
2008-11-16 19:24 #8 av: SusanneStromstedt

Har du nån hemma nu så det går att beställa direkt från dig, med din autograf i ? Isåfall skulle jag vilja göra det/ Kram från Susanne

Anmäl
2008-11-16 20:55 #9 av: lisopasi

Jag har också läst den. Den var mycket bra och fängslande!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.